Jag är en bluff
Jag ser ner på alla som ser ner på andra människor.
Insikten om dubbelmoral träffar mig som ett slag ansiktet.
Jag går runt och tycker att jag är duktig och bra mestadels av tiden.
Jag tycker att jag har hittat den "rätta" vägen att leva.
Vilket skämt! Precis som om alla andra som levde annorlunda skulle leva fel.
Jag tänker superofta tanken att "hon har låg självkänsla, eller han är olycklig"
Som om jag visste eller ens hade en blekaste om hur andra människor mår.
Utöver det har jag massa fördomar.
Jag tänker till exempel att spinkiga brudar med silikon är korkade och att killar som hänger efter dessa är om möjligt ännu mer korkade.
Jag tycker att jag är god människa, men det är en bluff.
Vad vet jag igentligen om någonting alls?
Jag är kanske bara snäppet värre än alla andra eftersom jag i min enfaldhet för ens ett ögonblick trodde att jag skulle vara godare än någon i min närhet.
Vi har alla våra egna perspektiv på allt som sker i våra och andras liv.
Inget kan igentligen ses genom andras ögon eftersom vi inte äger den förmågan.
Jag går runt och dömmer människor på inga grunder.
Vi vet så lite om varandra och varandras liv.
Och du som säger dig vara en godare människa än någon annan har inte heller förstått någonting
Kärlek
Dagens låt är Dagen efter igår med Lars Demian
