stagediving

Vilken supermysig söndag, söndagar står faktiskt högre i kurs numera än fredagar och lördagar.
Söndagar är mer kravlösa helt enkelt.

Så idag sov jag ut ordentligt, i min skeva dygnsrytm innebär det att jag vaknade vid halv tre på eftermiddagen.
Jag dammsög och tvättade golven för visst är det på söndagar man ska göra rent?
Eller, söndag är väll vilodagen.
Jo, först skapade Gud jorden på 6 dagar och sen vilade han.
I vilket fall som helst luktar det fräscht här och jag älskar att lukta på nyskurade golv.

Senare tog jag en promenad till Ila.
Det roliga med att vara född utan lokalsinne eller närminne är att man kan hamna i stort sett vart som helst.
Varje promenad man tar är altså ett eget litet äventyr.
Jag hamnade på en balkong hos ett norskt par som bjöd på kaffe och försökte genom att peka ut på en karta förklara vad jag befann mig, samt vägen dit jag skulle.
Hem till Cicci och Steven, som bjöd på mat och småprat.

Sen gick jag och Cicci till havet för att pröva fiskelyckan och jäklar i mig vad det nappade.
Inte en gång hann jag knappt med att kasta i förräns det började rycka i spöt.
Tyvärr vad det ena smarta rackare och det enda som hände var att jag gång på gång fick dra upp en tom krok och sätta på en nya räka.
Tillslut, äntligen lyckas Cicci kroka fast en stackars miniatyrfisk.
Fisk som fisk tänkte vi, slängte tillbaka ynglingen och gick upp till lägenheten för att titta på tv4-filmen.

Persbrandt altså, ja han börjar faktiskt bli lite gammal nu men det kan inte hjälpas.
Jag dreglar fortfarande efter gubben, bara lite äckligt och skumt.

Och så plötsligt säger Cicci att hon sparkar, jag fattar ingenting, vadå jag har väll inte sparkat någon.
Men så tar hon min hand och lägger den mot sin mage, och ta mig tusan, det sparkar därinne.
Det finns något där inne i magen som växer och rör sig.
Något så vanligt som sker hela tiden överallt och ändå är så stort.
Min allmänna inställning till bebisar är ingen hemlighet.
Jag tycker det verkar mest jobbigt, och har svårt att förstå varför alla blir helt till sig och börjar jollra och bete som idioter så fort dom ser en bebis.
Men när jag kände sparken mot Ciccis gravidmage verkade det ändå rätt häftigt.
jag kanske kan tänka mig att låna flickan någon gång ibland.
Bara en kort stund ;)


Nu har jag lyckats promenera hem i nästan helt rätt riktning (blev bara en liten omväg, men jag kom fram).
Sen surfade jag in på Svtplay och la mig i sängen för att se kristallengalan 2009.

Janne Josefsson- "Tack mamma, jag vet att du tittar nu. Jag vet det för i himmelen får man på in Svt"
Det är nog sant. I himmelen finns inga reklamavbrott..!

Dagens låt är Hjärter Dam med thåström för att den verkade passa in för vad som känns som evighet sen

Svt visade "sprickorna i muren" inatt.
Vacker och sorglig, svensk film när den är som bäst.
Så har ni inte sett den redan, gör det nu.
Pugh Rogerfeldt har förresten skrivit filmmusiken





Filmen utspelar sig ute på landsbygden, Bergslagen närmare bestämt.
Tidigt 80-tal.
Lars Hedin avslutar sin doktorsexamen i mattematik Uppsala.
Han tar ett lärarvikariat i Berslagen, ett nedläggningshotat bruksamhälle.
Trött på tillvaror bestämmer han sig för att begå självmord men ändrar sig när han får Jonny, ett mattegeni, som elev.
Med ny livslust bestämmer han sig för att ta Jonny, som är ganska bråkig, till sig och en vänskap utvecklas...

Jag gillar svt starkt. Inga reklamavbrott, få skitprogram..!
Eftersom jag inte är något vidare förtjust i tanken att jag skulle anpassa tider efter tvn hänger jag mest på svtplay.
Fantastisk smart, nu kan jag se vad jag vill när det passar mig.
Så tidigare, glad i hågen tänkte jag att jag skulle se första avsnitten av nya sesongen av debatt..
Och möts av en äldre dam? Vart är Janne?
Inte var hon bra heller, bara höll med när publiken debatterade och nickade där Janne skulle ställt upp de deltagande mot väggen. Blev mycket besviken såklart.
Jag vill inte gärna bli som min farmor, en bakåtsträvare men vissa saker borde faktiskt inte förändras.
Jag vill se Arne på julafton, jag vill se lasse på skansen och jag vill banne mig se Janne i debatt..!


Ja idag är det Pugh som har gjort dagens låt, nämligen här kommer natten från 1969

If today was not a crooked highway,
If tonight was not a crooked trail,
If tomorrow wasn't such a long time,
Then lonesome would mean nothing to you at all.
Yes, and only if my own true love was waitin',
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin',
Only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.


Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan,
Kan inte minnas vem jag var går
Bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningsolens sken
Men den ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet
Bara om min älskade väntar

Ja, nu känns det som jag har varit lite dålig med att uppdatera här men det handlar faktiskt varken om skrivtorka eller tidsbrist.
Nej, jag har faktiskt skrivit en herrans massa inlägg men ja vet inte riktigt, dom blir alla kasserade.
Känns inte riktigt bra helt enkelt.

Problematiken med bloggandet är att jag hela tiden tänjer lite på gränserna för hur personlig jag kan vara.
Det är skönt att skriva av sig ibland, det borde ni testa förresten,
Men som sagt, allt är ju inte för alla att läsa ;)

Alternativet skulle väll vara något i stil med:
"Hej, jag heter Carro! Idag köpte jag nya strumpor" ,och det känns ju inte heller allt för kul.

Så vad har då rört sig i huvudet sen sist?
Mycket jobb förstås, Reseplaner med Alex.
Vi har i stort sett bestämt rutten nu så med reservation för små ändringar kan jag lika gärna lägga ut den.
Först till Australien, vidare till Nya Zeeland och till Mariell.
Sen flyger vi till Sydamerika, ev en sväng till USA innan vi flyger till Peking för att ta transmongoliska tåget till Moskva innan vi åker hem.
Ja en liten jorden-runt tripp med andra ord.
Jag är galet förväntasfull. Nu är det bara att snåla hela långa hösten.

Känns som det är många som ska ut och resa snart så jag hoppas vi kan mötas upp i alla fall några av er.
Ja, och på tal om resa så åker Linus ut ett år i världen nu så igår var vi där på en liten middagsbjudning för att ta farväl och önska lycka till.
Mycket trevligt till en början, galet kul senare.
Finaste minnet var på efterfesten.
Oskar spelar Winnerbäck och jag dricker rödvin.
Brevid sitter en kille från Eritrea som vi plockade upp på hemvägen. Han kräktes av någon anledning i en påse.
Jag försöker inleda ett samtal med Peder, en kille med dreads som inte verkar ha klippt sig på 10 år.
Han önskar kulturation och berättar att han inte gör någonting på dagarna.
Det hela kändes gemytligt.


Så tillbaka till nuet.
Jag är bakfull, fruktansvärt bakfull till råga på allt.
Och tur är nog det, annars skulle jag i vart fall jag dricka alkohol oftare.
Det är som om kroppen måste balansera drogens välbefinnande med motsatsen.
Ville sjukskrivit mig idag, men jag misstänker att bakfylla inte är giltlig orsak att stanna hemma.
Olycklig kärlek borde man förresten också få stanna hemma för.
Lycklig med för den delen.
Och fotskav,.

Ju mer jag känner efter känns det mindre och mindre som bara bakfylla och mer och mer som om jag vore sjuk på riktigt.
Följdaktligen kommer nu en lista på sjukdomar som jag mycket väl kan tänkas ha haft idag.

1. Narkolepsi
2. Svininfluensa
3. Ansiktsblindhet (Mm, jag är inte helt hundra på att det är en sjukdom)
4. Hjärnhinneinflamation
5. Hypokondri


Vettigare eller ovettigare uppdatering än såhär blir det inte..
 Då återstår det väll bara att önska en god natts sömn och många våta drömmar..!

Kärlek <3

..Vet hur man älskar!


Dansflickan, vill du lära mig stegen?

..så ler jag och ser superfånig ut..!

Idag åkte jag inlines till jobbet, fasen vad kul det var..!
Tänk er en otroligt klantig människa (tänk er mig), sätt sen hjul på henne och ni får resultatet en tjoande och febrilt viftande allmänt galen kvinna komma susandes ner för backarna.
Sa jag förresten att mina gamla rullskor inte äger broms?
Ja, det var ju ett tag sen sist och tydligen är det inte riktigt så lätt som jag kom ihåg men jag stod i alla fall på benen mestadels av tiden.
Och efter ett tag kom jag faktiskt på hur man gjorde, jodå det sitter allt i!

Hela dagen har jag varit så glad att jag lovade att ställa till med ett våffelkalas till kvällsrasten imorgon.´
Glädje är allt till för att delas med av!

Well, did she?

Eller åtminstonne så borde det finnas en avstängningsknapp på tankeverksamheten..

Vi står idag inför ett akut miljöhot, med växthuseffekten och klimatförändringar.
Dagens miljöförstöring hotar hela vår globaliserade värld och kan på lång sikt leda till att hela vår kultur utplånas. Genom att titta på utdöda framstående kulturer, som till exempel mayakulturen, har forskare kunnat visa att det som börjar som miljöförstöring riskerar att sluta med inbördeskrig och total samhällskollaps.
Det börjar med att befolkningstillväxten gör att efterfrågan på mat och andra resurser ökar.
Skogar fälls, jorden eroderar, växter och djur utrotas för att ge plats åt jordbruk och djuruppfödning.
Följden av att miljön utarmas och resurserna tar slut är svält, och till slut att befolkningen börjar kriga om krympande tillgångarna.
I slutänden sjunker befolkningssiffran drastiskt på grund av hungersnöd, sjukdommar och krig.
Förmågan att anpassa sig till nya livsvillkår blir skillnaden mellan liv och död.
Till slut är den totala samhälsskollapsen oundviklig och en kultur går under.
Idag är vi på god väg att upprepa detta misstag.
Vi averkar skogarna, länsar haven, utarmar jorden och kämpar om de kvarvarande resurserna.
Skillnaden är att vi går ytterligare några steg-vi förorenar luften och vattnet, vilket orsakar global uppvärmning och ödelägger grundförutsättningarna för vårt eget liv.
Tidigare i historien har det handlat om enstakade isolerade kulturer som gått under.
Dagens miljöförstöring hotar hela vår globaliserade värld.

(ur skugga av Karin Alvtegen)

Det som skiljer oss från tidigare utplånade kulturer är att vi har möjligheten att dra lärdom av deras misstag.
Frågan är då om vi människor är kapabla till att på djupet göra det eller om vi inte personligen måste ha upplevt konsekvenserna för att undvika dom?
Nya generationer verkar ständigt upprepa historiska misstag.
Ta till exempel min mamma som har levt ganska många mer år än jag själv och säkert har mycket mer insikt än mig.
Hon kan, trots bättre vetande inte få mig att inte begå några misstag själv.
Hon kan bara se på när jag gör dom och hoppas att jag lär.
Ur ett större perspektiv är det i stort sett samma sak.
Det som talar emot oss är vår förmåga att oftast välja det som kortsiktigt verkar bäst även om det i längden resulterar att det blir sämre för oss alla.

Efter andra värlskriget sa man att det viktigaste av allt var att vad som hade skett skulle dokumenteras så att det aldrig återupprepades, eller ja det sa man ju inte alls för i flera år var det till och med lag på att man i skolor inte fick berätta om landets egna misstag, men senare bestämde man i alla fall om.
Krig har vi haft gott om och oavsett rapportering och dokumentation som påvisar de katastrofala följderna slutar vi inte upp.

I Afganistan kommer nu en ny lag som bland annat ger män rätten att neka frun mat om hon inte ställer upp på sex.
2009? Kom igen, lite längre än så har vi väll kommit och världen är nu så öppen med all kommunikation att det inte spelar någon roll i vilket litet sketet kvinnoförtryck land vi än pratar om.
I Sverige tjänar fortfarande män mer än kvinnor, lika lön för lika arbete? Ta en titt på statestiken.
Eller gör inte alls det, ni blir ändå bara förbannade och kan inte göra något åt saken.
Ju mer vi vet, ju mer upplysta vi blir, vad dom lär oss.
Tro inte då ens på hälften av all information ni ges, vill ni ha fakta så sök den själva men jag lovar det tjänar inte mycket
till.

Krig har alltid existerat, vi lär oss inte (mänskligheten alltså).
Men teknologin går framåt och förödelsen blir större för varje gång.
Snart räcker det med att smälla av en enda bomb så är det slut sen.
Kanske lika bra det..!

Winnerbäck sjunger:
Du gamla fri nord,
här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord och,

kan ingen stänga av solen fort?
för vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort, mot dig.

Vi har såpass välutvecklade hjärnor (dom flesta av oss) att vi begriper ondska, vi begriper att det finns men om man hela dagarna går och tänker på barnsoldater, svält, och allt annat elende blir man djupt deprimerad och det hjälper inget till.
Det hela slutar med att det enda man kommer fram till är att snart ska en bomb explodera och sen blir allt svart.
Det verkar som om samhället som varje dag bombar oss med information har lyckats trubba av oss så till den milda grad att vi inte längre reagerar.
Vart är vi på väg? för jag har en känsla av att det går åt helvete med allt men så kan man inte heller tänka.

Och (som tur är) verkar det finnas en slags ventil som sitter någonstans i hjärnan som släpper ut allt.
Det räcker med att något bra, personligen ska drabba oss så blir vi såpass självupptagna att vi slipper sjunka lägre i sörjan.

Vi kan inte gå runt och deppa över att andra människor lider men vad vi kan göra är att vara förbannat glada över hur fint vi själva har det. Det handlar inte om att acceptera, eller att tolerera. Det handlar om att överleva!


Kärlek över allt <3

Imorse när jag vaknade hängde det en lapp på dörren, med stora bokstäver stod det..GLÖM INTE!

Glöm inte bort att du har ett val att göra just den här dagen till den bästa i ditt liv.
Glöm inte bort vem du är.
Glöm inte bort att visa vilka du tycker om.
Glöm inte bort att skratta.

Glöm inte bort varför du är där du är.

Glöm inte bort att du har ansvar för allt som sker i ditt liv.

Glöm inte bort att du är bäst på att vara du.

Ja, det var såklart jag själv som i glömskan hängt upp lappen där, som en liten påminnelse.

På spegeln i badrummet hänger en lapp med texten: Du är perfekt som du är!
Den har Millan skrivit..!

Små klicheartade saker som vi borde tänka om oss själva lite oftare kan vi behöva påminnas om.
"Dín morsa städar inte efter dig" och "stäng kylen..ORDENTLIGT!!"  Hängs upp lite varstans.
Nog kan vi behöva lite uppmuntrande ord med??

Jag skriver lappar lite då och då.
Förr lämnade jag meddelanden till mig själv på telefonsvararen.
Det är lätt att halka av banan, komma in på sidospår.
Inget fel i det men jag tror att det är viktigt att påminnas om sina grundvärderingar ibland.
De är trots allt pelarna i våra liv och det enda som gör oss till oss.
Ytan poleras om och om igen och vi väljer ständigt nya vägar att trampa upp spår i.
Rubbar vi på grunden finns risken att allt faller isär, man kan alltid bygga upp på nytt igen men vad har vi då kvar från det gamla? 

Det finns sånt som jag önskar gick att radera ut, men vad vore jag då?
Bättre är att låta saker vara, påminnas om det bra.
Strävar vi inte alla efter att vara goda människor?
Jag tror att en god människa är den som sätter sig själv främst i sitt eget liv.
Om man gör det har man också stryrkan och tilliten att vara god mot andra.
Det är lätt att tänka goda tankar men det är först i handling som äkta godhet uppstår.
Därför tror jag att vi behöver påminnas.
Lappar är förövrigt ett bra knep ;)

Kärlek <3

 

Ut från rum 304 kommer en äldre kvinna:

Hon (fast på norska): Nämen där är du ju, det är såååå dammigt på rummet.

Damsuger du det?

Jag: Visst inga problem!

Hon: Åså ta med moppen med, jag har ont av allergi förstår du

Jag: Visst jag tar det med en gång.

Hon: Ja igår kunde jag knappt andas.

Jag: Hm, ja det var nte bra då får vi ta och fixa det nu då (otålig)

Jag kommer in i rummet för att upptäcka att det ser helt ok ut. dammsuger ändå.

Lite senare dyker kvinnan upp igen och jag påpekar då lite försiktigt att det såg väldans rent ut därinne

Hon: Ja, tro fasen det, så som jag slet för att få bort dammet igår..

Jag:????

Rum 506 har högljudt sex med dörren öppen

Rum 320 röker på och lagar musik, jag får inte komma in. Dom tar mina städsaker och städar själva.

326 är sura för att jag inte har hängt in små handukar, jag försöker förklara att dom små är slut.
Dom verkar inte fatta, ringer till receptionen för att klaga!

324 är ett enkelrum, äldre man säger åt mig att jag inte behöver städa men att jag är välkommen att hälsa på.

Chefen är stressad och springer runt och försöker verka som om hon har koll på allt.

Jag tappar arbetsmoralen och Camilla är trött.